DSC_0173.JPG

Konstnärliga ämnen


Eurytmi

Eurytmi är ett ämne som är speciellt för Waldorfskolan. Ämnet tar upp de teman som finns i kursplanen, (de respektive årskurserna) övar och bearbetar det i rörelse.

Det är alltså ett konstnärligt ämne där eleverna får gestalta språk, musik och känslor i rörelse, ungefär som dans. I ämnet skolas förmågan att på ett flexibelt och förnimmande sätt uttrycka själsliga upplevelser med kroppen. Genom arbetet med koreografier av poesi, prosa och musik skapar barnen/ungdomarna sig ett fördjupat estetiskt förhållande till litteratur och musik. Det är en process som berör hela människan och som stödjer den språkliga och musikaliska utvecklingen. Arbetet med de geometriska koreografierna och deras formförvandlingar hjälper barnen/ungdomarna till en helhetsupplevelse av geometrins principer. Genom att arbetet sker i grupp koncentrerar barnen/ungdomarna sig på den egna rörelsen samtidigt som de utvecklar förmågan till att förnimma hela gruppens rörelse. Ömsesidiga sociala processer är en kvalitet som utvecklas på många sätt och nivåer genom eurytmin.

Eurytmi är ett bärande ämne inom waldorfpedagogiken. Det har funnits i hundra år men rymmer mycket av det som lyfts fram i modern pedagogik, till exempel korsbefruktning mellan olika uttrycksformer och sinnen. Rörelserna är också ett sätt att gestalta kunskap. Kopplingen till språk är stark; såväl alfabetets ljud som olika grammatiska begrepp kan uttryckas med eurytmi.

På waldorfskolor är det vanligt att låta eurytmin knyta an till ämnena svenska eller historia, genom att till exempel göra eurytmi av en dikt från en viss historisk epok, och att arbeta med matematik genom att uttrycka geometriska former i steg och gester.

De naturliga rörelserna blir ett sätt att mötas där även blyga elever, som kanske inte vill sjunga, kan blomma ut. Det är väldigt värdefullt i vår tid när det är så höga krav på att man ska vara på ett speciellt sätt. De flesta svenska barn växer upp i trygghet med sina materiella behov tillgodosedda i en kärleksfull omgivning. Vi menar att genom att även ge barnen möjlighet att uppleva konsten ger vi dem ytterligare grundförutsättningar för att utvecklas normalt och få ett rikt liv.

Alla elever på alla världens waldorfskolor har eurytmi på schemat under hela skolgången. Formellt har ämnet i svenska waldorfgrundskolor statusen ”lokalt tillval” och inget betyg ges i ämnet.


Formteckning

Formteckning är ett ämne som är speciellt för waldorfskolan, men egentligen är det inga konstigheter alls. Det som är speciellt är att vi skiljer färg och form åt i de första skolåren, för att alla skall ges möjlighet att utvecklas optimalt. När barnen börjar skolan sammanfaller ungefär med den tid då de kan börja skilja mellan den geometriska formen cirkel och en sol eller mellan ett hus och en rektangel och ett tak och en triangel.

Första dagen i klass 1 får eleverna gå fram till tavlan och göra ett streck och en båge:

I C

Detta är grunden för geometri och formteckning, men även till att forma vackra bokstäver. Under de första skolåren lär man barnen att rita enkla former och formförvandlingar och uppleva dess kvaliteter. Detta bidrar till att utveckla en levande inre förmåga att uppfatta former. Med denna utgångspunkt kan barnen och senare ungdomarna lära sig att förstå formgester som möter dem i naturföremål och artefakter.

I formteckningen får eleverna till en början avbilda enkla former och deras förvandlingar. Det kan exempelvis handla om en cirkel och ett rakt streck. Man övar också enkel ornamentering som utvecklar elevernas känsla för form och förmåga att uppfatta den, vilket är nödvändigt vid läsning och skrivning. Längre fram får linjerna fler variationer, de kan således blir kortare eller längre och tjockare eller smalare. Så småningom skall linjerna få korsa varandra. När eleverna börjar öva skrivstil ökas ornamentering och symmetri i formteckningen.

I årskurs 4 blir formteckningen mera avancerad då eleverna med hjälp av öglor och knopar får öva sig på att skapa spegelsymmetri, asymmetri och metamorfoser. I årskurs 5 integreras formteckningen med geometrin. Eleverna arbetar också med ornament från de gamla kulturperioderna.

Formteckningen kräver koncentration, övar finmotoriken och hjälper eleverna att öva upp koordinationen mellan öga och hand samt att orientera sig i rummet och att disponera pappret på ett ändamålsenligt vis. Genom formteckningen stärks elevernas känsla för form och jämvikt och de utvecklar sin förmåga att själva bedöma när en form är vacker och välbalanserad. Det övar även omdömesbildningen i stort.

Formteckningen kan vara en stor hjälp för den elev som har dyslektiska problem.


Bild

En vanlig missuppfattning av waldorfpedagogiken är att eleverna bara sitter och ritar och målar hela dagarna, det är felaktigt. Vi har förmodligen mindre tid på schemat till bildämnet än övriga grundskolor. Skillnaden är att vi alltid försöker undervisa med en konstnärlig utgångspunkt, att ge barnen rika inre bilder. Visst ritar och målar vi ovanligt mycket i klass 1 och det gör vi på, i huvudsak, följande tre sätt:

Formteckning, då vi övar det raka och det böjda.

Vått-i-vått, då vi övar färgernas uttryck och blandningar och nyanser. Hur förtätar eller förtunnar jag? Hur målar jag ljus? Hur målar jag luft och vatten? Vad blir det för färg om jag blandar blå och röd? Vilka färger skall jag blanda för att det skall bli brunt? Alla våra elever kan svara på de frågorna när de går i årskurs 2.Kritmålning, från mitten av formen och ut till den slutgiltiga formen. Vi uppmanar dem alltså inte att teckna konturerna först och sedan fylla i utan att finna konturen inifrån.

Kritmålning använder vi nästan dagligen i årskurs 1 för att barnen skall befästa sina inre bilder av de sagor som berättas. Det är också med vaxkritor som de målar från bild till bokstav.

Det som börjar som vått-i-vått blir sedan skiktmålning och målning/teckning är inte lika åtskilt i högre klasser som i årskurs 1.

Konst är till för sin egen skull. Läraren måste bemöda sig om att utveckla ett sådant förhållande till den, att han/hon upplever den som något som är nödvändigt för människan i utveckling. Människan mognar till kunskap genom att hon alltmer förstår naturen och dess lagar. Men i den konstnärliga verksamheten mognar hon till ett fritt skapande som inte är bestämt av något särskilt mål. Barnet upplever sig självt genom det konstnärliga skapandet. Det konstnärliga är därför en naturlig del av all undervisning. Som följd av detta har målningen med vattenfärger alltså sin plats i morgonperiodundervisningen. Eleverna illustrerar vad de lärt sig i sina periodhäften eftersom en bild ofta säger mer än tusen ord. 


Slöjd/Hantverk

Hantverk eller slöjd brukar vi ägna oss åt huvudsakligen sista timmen på skoldagen. I årskurs 1 lär man sig att sticka, vilket vi anser hjälper till vid läsinlärningen. De lägger maska till maska och bildar en helhet som håller ihop och kanske blir en klassfilt med allas lilla bidrag eller ett litet lamm – eller varför inte en groda?

I tvåan virkar vi och det blir ofta ett djur som är en handdocka som kan användas till att spela upp små dramatiserade fabler.

Vi syr och snickrar och smider vackra och användbara ting genom nio skolår. 

På vår skola har vi en egen smedja.


Musik

Musiken är ett frekvent inslag i skolveckan. I de lägre årskurserna sjunger vi varje dag. Musiken används som en del av språkinlärningen genom att enkla sånger på tyska och engelska sjungs. Vi sjunger sånger som passar till årstiden eller till en högtid som är i antågande.

Först sjunger man enstämmigt och senare i kanon och ännu senare flerstämmigt.

I de högre årskurserna kanske man inte sjunger varje dag men vi sjunger istället i kör en gång i veckan.

Eleverna erbjuds fiolundervisning och flöjt spelar vi i helklass. De första åren använder vi en pentatonisk flöjt, som har en öppen klang och det låter aldrig falskt, även om någon spelar fel. Så småningom övergår man till C-flöjten, som har grundton, och när klassen behärskar instrumentet kan de lära sig noter.

I musiken är hela människan delaktig. Vi vill förmedla musikens glädjeskapande aspekter och ge eleverna en musikalisk grund med lyssnandet i centrum. I jämn takt med barnens biologiska utveckling förs de olika musikaliska momenten in i undervisningen.

Genom praktiskt musicerande övas bl. a. melodi, takt, rytm, notinlärning, tonalitet, improvisation och känsla för harmonik.

Musikundervisningen samordnas ofta med andra ämnen. I geografiundervisnings olika årskurser sjungs och spelas visor från Norden, Europa och andra kontinenter. Vi använder gärna sånger och folkdanser för att få med de övriga nordiska språken i skolan men även latinet har sin plats. Vår nuvarande musiklärare är även riksspelman vilket givit folkmusiken och dansen en större plats i skolan.

Musiken och våra ”waldorfsånger”, som eleverna brukar kalla dem, eller gemensamma sångskatt som en lärare kanske skulle kalla dem bygger också broar mellan årskurserna. Ett tecken på att eleverna är harmoniska och nöjda som kanske inte de själva märker, men jag som lärare, är när de sitter och arbetar med något och någon börjar nynna på en sång och andra börjar sjunga med (och om det är en högre klass det är fråga om) lägga stämmor eller ackompanjera med rytmer. Då glittrar det.